Trädgårdsmästare Blomqvist: Frosten

"Vaknade plötsligt mitt i mörka natten. Satte mig upp, såg mig omkring. Kände snarare än hörde den: frosten, som återvänt... strök längs ytterväggarna... drog sina vassa små naglar mot fönsterrutan... letade efter springor för att ta sig in...

Jag samlade ihop löven i en enda stor hög under det gamla trädet. Lät mig själv falla baklänges och sjunka ner som i ett jättelikt prasslande bolster. Vinden spelade försiktigt i grenverket, fick det att klinga svagt som av tusentals pyttesmå bjällror. Den ökade i styrka och drog stråkar genom trädkronan, blåste liv i hela orkestern. Andra träd stämde in. Fåglar, avlägsna hammarslag, lekande barn... Jag vaknade inte förrän de första regndropparna föll i mitt ansikte och en enveten mediasäljare ringde och ville diskutera online-annonsering. Han gav sig inte förrän han trodde sig ha utplånat varje spår av magi. Men jag kämpade emot, lät mig inte överlistas...

I den trånga passagen mellan granhäcken och husknuten upptäckte jag att ett pyttelitet blodrött och hjärtformat höstlöv kilat fast sig mellan de torra döda grenarna - långt inne i mörkret nära en av stammarna. Jag tog loss det, vägde det förundrad i handflatan. Hur hade det kommit in dit? Hur länge hade det väntat på mig?"

Text och foto: Ingemar Blomqvist

Fler betraktelser av Trädgårdsmästare Blomqvist hittar du här:
http://www.dalaliv.se/tradgardsmastareblomqvist.html

Dalaliv presenterar: Anna-Kari Sundberg

"Efter att ha jobbat med street art och graffiti med mina elever i skolan blev jag inspirerad av att själv uttrycka mig så. Jag gillar bilderna som görs via mall/stencil där man upprepar samma bild flera gånger. Jag ville att mina kullor skulle få känslan av att stå mot en lite sliten och "ruffig" vägg och lite snällt provocera genom att klä dem i en lite mer lättklädd folkdräkt. Det är ju lite i tiden nu att "leka" med det folkloristiska. Tror dock inte att jag provocerar eftersom bilden är dekorativ och lättplacerad i ett hem. Gillar kontrasten med det mer skissartade, skitiga och de bjärta detaljerade folkdräkterna. Man kan beställa den här målningen av mig via mail eller telefon. Det är beställningstid eftersom jag pratar med beställarna om vad de vill ha för dräkter, ord och uttryck (som jag lägger in i den mer ruffiga ytan) och färger som passar bra till det rum den ska placeras i. Jag ser min konst just nu mer som ett konsthantverk, men längtar efter att komma vidare med andra uttryck på samma tema."

Vill du beställa en tavla? Välkommen att kontakta Anna-Kari Sundberg på 070-588 04 07 alt. anna-kari.sundberg(at)soderbaumska.se

Annat kreativt dalfolk hittar du i vår guide på www.dalaliv.se!

Stannar här

 

Det var på vippen att tuppen slet sig från majstångens topp
och anslöt sig till gruppresan söderut med bevingade vänner...

.

Vägskäl 2013: Yugo Art

Tittade in på vernissaget för Vägskäl 2013 på Leksands kulturhus. Året utställning, som heter Yugo Art och pågår till och med 16 november, visar konst av 57 ex-jugoslaviska konstnärer. Rakt igenom imponerande alster av konstnärer som brukar ställa ut på världens främsta museer!

Gåtfull flicka på luckor av trä.

Det bjöds även på musik komponerad av ex. jugoslavier.

                                                                                Triss i damer...

 Även skulpturer i olika material finns att beskåda. 

                                                    Färger som faller mig i smaken. 

Jag rekommenderar varmt ett besök på utställningen - både imponerande och
inspirerande att se världskonst i lilla Leksand. Och om du går nu på onsdag, 16/10,
så kan du också passa på att boka in dig på Afternoon Read, se ovan.
Som du märker är det alltid något spännande på gång på Leksands kulturhus!

Läs mer: www.leksand.se/kultur

Därför...

Fråga mig aldrig varför jag älskar LIVET i Dalarna - ta en titt på mina bilder så hoppas jag att du förstår. Vy över Österdalälven idag, lördag 12 oktober 2013.

Rosor av lönn

Fru Flora, dvs svärmor, har gjort det igen... Inspirerat mig alltså. Denna gång är kransen gjord av ris från tall, en och gran. Rosorna är ihopsnurrade av lönnlöv. Vackert!

Snyggaste butiksinredningen

Brittsommar

Månne har vi en släng av brittsommar nu. Ljuvligt är det ute! Just nu väljer jag ut mina bästa bilder till en Dalaliv-bok som jag hoppas att du kommer att gilla! Här ett bildminne från en midsommar för ett par år sedan.

Pysselsugen?

Fler kreativa hittar du på www.dalaliv.se!

Trädgårdsmästare Blomqvist: Den hemliga trädgården

Det här kanske låter som ett märkligt tillkännagivande från någon med mitt yrke: men ibland kan jag nästan beklaga att trädgården jag jobbar i måste vara så välskött. Egentligen tycker jag mest om vildvuxna (och till och med övergivna och bortglömda) trädgårdar. De tilltalar romantikern i mig och sätter fart på fantasin på ett helt annat sätt än klippta gräsmattor, prudentliga rabatter, raka kanter och krattade grusgångar. Det var därför mitt hjärta började klappa lite extra när jag som besökare för några decennier sedan första gången satte min fot på Hildasholm.

Men idag är det betalande besökare som kommer hit, så kraven är självklart och helt befogat höga på en bra skötsel. Ändå tillåts det vilda, skeva och slitna ta mer plats på Hildasholm än i de flesta andra visningsträdgårdar. Så har det alltid varit – ännu mer på den tid då det fortfarande var en privatträdgård. Familjen Munthe ville ha det så, och det är ett ideal som delas även av nu levande familjemedlemmar som då och då återvänder. 

Nyligen träffade jag ett barnbarn till Axel och Hilda, som tillbragt alla sina barn- och ungdoms somrar på gården i Leksand – enligt honom själv hans favoritplats på jorden. ”Hildasholm har alltid varit ett excentriskt ställe och måste få fortsätta vara det, annars är det inte Hildasholm”, som han uttryckte det.

Alla som kommer hit tilltalas inte av det här idealet. En del rationellt sinnade vänner av ordning blir förskräckta av att se ängsblommor, kirskål och brännässlor växa i husens närhet och att halvdöda och döda träd får stå kvar i parken. De oroas av att se naturen nagga trädgårdarna i kanten och att gränserna mellan vilda och anlagda delar ibland är diffusa. I några få extrema fall har det till och med hänt att upprörda besökare begärt att få sin entréavgift tillbaka. Många andra blir däremot väldigt förtjusta. Till exempel den trädgårdspraktikant jag hade tidigare i år, som närmast av en slump upptäckt Hildasholm förra sommaren: ”Det var typ den vackraste trädgård jag någonsin besökt”, löd hennes omdöme.

Väldigt likt min egen egen känsla första gången jag kom hit. Eller som upplevelsen för huvudpersonen i Frances Hodgson Burnetts klassiska Den hemliga trädgården från 1911 (samma år som Hildasholm stod färdigbyggt):

”Den hemliga trädgården var vad Mary kallade den när hon tänkte på den. Hon tyckte om namnet och hon tyckte ännu mer om att tänka på att ingen visste var hon var när hon befann sig innanför de vackra gamla murarna. Det kändes nästan som att ha gått in i ett sagoland.”

Fler texter och foton av Ingemar Blomqvist hittar du här:
http://www.dalaliv.se/tradgardsmastareblomqvist.html