Jag pulsar ut ett stycke i snön
bredvid skogsbilvägen. Än så länge är morgonen helt tyst, frånsett ett par
korpars hesa skrianden som då och då hörs på håll. De höga tallarna flockas runt
mig, vaksamma, avvaktande. Säkert anar de redan motorsågens närvaro i min hand.
Men jag vill dem inget ont, har bara tänkt gallra lite ved runt fötterna på dem
där i vägkanten. Först efter en stunds tvekan sliter jag lugnet och tystnaden i
bitar genom att dra i startsnöret. Den första björken faller...
Innan arbetet börjat har jag dock
gjort upp eld i huggarkojans kamin och druckit en första kopp kaffe, medan
värmen snabbt spritt sig i det lilla utrymmet. När jag sedan efter någon timme
återvänder för en första rast är där hett som i en bastu och jag måste ta av
mig jackan och sitta med dörren öppen för att det ska vara uthärdligt.
Jag har alltid böcker med mig. Dan Andersson eller någon av de gamla arbetarförfattarna passar ju bra. Men i år är det George R. R. Martins fantasysvit bakom TV-serien Game of Thrones som är min följeslagare i kojan. När jag inte hugger ner träd hugger de stridande klanerna huvuden och armar av varandra på boksidorna...
Jag har alltid böcker med mig. Dan Andersson eller någon av de gamla arbetarförfattarna passar ju bra. Men i år är det George R. R. Martins fantasysvit bakom TV-serien Game of Thrones som är min följeslagare i kojan. När jag inte hugger ner träd hugger de stridande klanerna huvuden och armar av varandra på boksidorna...
Nyligen fick jag boken Ved
(Natur & Kultur 2012) av den norske författaren Lars Mytting i present av
en god vän. Bokens undertitel lyder Allt om huggning, stapling och torkning
– och vedeldningens själ, och den innehåller hur mycket nördfakta som helst
om allt ifrån arbetet i skogen till vedstaplingsmetoder, olika typer av
eldstäder och vedens förbränningsstadier. Den som vill kan fördjupa sig i
”beräkning av fastmassa”, ”brännvärden”, ”askinnehåll i procent av torrvikt”
och annat. ”Men vedeldningens glädje ligger inte i decimaler och mikroskop”,
fastslår författaren också, liksom en annan sak jag redan anade: alla träslag
brinner. Man behöver inte vara kräsen.
Boken bekräftar ytterligare en av
mina misstankar: skogsarbete är något av det tyngsta man kan syssla med, medför
högre förbränning än både fotbollsspel och hård aerobics. Men den trötthet man
känner efteråt är väldigt skön och sällan sover jag så tungt och bra
som efter en arbetsdag i skogen...
Fler betraktelser av Trädgårdsmästare Blomqvist hittar du här:
http://www.dalaliv.se/tradgardsmastareblomqvist.html
Fler betraktelser av Trädgårdsmästare Blomqvist hittar du här:
http://www.dalaliv.se/tradgardsmastareblomqvist.html
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar